|

Oreos och mjölk är en snudd på perfektion. Addera blommiga lakan och en roman och du har mig fast i ett grepp. Hemtrevligt.
Å ena sidan är ensamhet och egentid ett förfärligt bra fenomen. Bland dom bästa känslorna i världen är den när man är tillräckligt avslappnad i någons sällskap för att våga göra ingenting. I viss mängd. Jag känner hur hela min kropp skriker efter äventyr, nya upplevelser och något som kan bryta det alltför igenkänneliga mönstret jag hamnat i. Vart är spänningen i vardagen? Trots sommarlov och lata dagar på landet känner jag ingen omväxling.
Annorlunda saker som jag gör en dag är glömda den nästa. Det måste hållas levande för att inte falla i glömska. Jag behöver spontana cykelturer, grillkvällar i solnedgången, bussturer till ingen-aning-vart hållplatser, stanna uppe hela natten kvällar, möten med oväntade människor osv. Behöver, behöver. När ska jag egentligen inse att önskningar inte faller in som i ett trollslag. Att ett sommarlov inte blir som man vill om man inte gör det till det. För det är så det är. Och det startar nu. Vill jag ha spänning och spontanitet får jag skapa spänning och spontanitet. Inte sant?
|